Så. Nu tog stubinen slut igen och jag skällde på min älskade som blev jätteledsen. Hur ska jag bära mig åt för att h*n ska förstå vad som är viktigt för mig?Hur ska jag bära mig åt för att inte implodera varje gång jag exploderar?Jag önskar att det vore lättare att leva hemma

Jag lägger ut några biografiska siter också.BRA-bloggenAnneliebokbladetHeliotropenandas inSofias tänkta tankarmanisk och depressivnär själen gråterP som i Paniklilla syster Karinmaskrosensinnessjukstålmamman

(nu skriver jag det här inlägget för tredje!!! gången. nu hoppas jag att det kommer upp)Jag har för många länkar i min lista. Här lyfter jag ur de som jag kallar för informationssiter.informationsbloggenmeditationJennylivshandbokenSinnetÅsa Nilsonne

är så djupt ARG, irriterad, frustrerad. Jag vet att jag ska se upp så att ilskan slår rätt - där den hör hemma. Nu har jag röjt i två timmar. Ilskan i musklerna börjar avta. Nu ska jag ta tid att gå in och utforska mig själv.

Jag såg inne på Fru Fundersam hennes gris och följde länken. Här kommer Egoistas gris, och vad det skulle säga om mig. SPOILERVARNING!Om ni vill göra experimentet, sluta läsa här!..................Drawing the pig toward the middle, you are a realist.If your pig is facing right, you are innovative and active, but don't have a strong sense of family, nor do you remember dates (jag kanske blandade ihop höger och vänster för det här känner jag inte igen mig i!)With few details, you are emotional and naive, they care little for details and are a risk-taker.(detta stämmer INTE! Framförallt är jag urkass på risker)With 4 legs showing, they are secure, stubborn, and stick to their ideals.The size of the ears indicates how good a listener you are.The bigger the better. You drew large ears, you are a great listener!The length of the tail indicates the quality of your sex life. And again more is better! You drew large tail, WOW! (men det är ingen fråga om att jag gjorde en sugga med spenar. Men testet kanske är fallos-orienterat? ;)

Nu sa kroppen ifrån. Ligger däckad i en förkylning med feber. Funderar lite på om kroppen sa ifrån för att själen skulle hinna med. Jag har märkt lite stress-symptom de senaste dagarna (kommer inte ihåg hur jag ska avsluta tankegången när jag pratar inför folk, vaken på nätterna, tappar bort namn på människor jag känner väl, kortare stubin). Jag tar det lungt. Jag behöver det.

låt mig vara låt mig skrika tills haven har tystnat tills hjärtat är en urkramad svamp(fritt efter Eva Dahlgren)att sorgen ser så ojämn ut. Från att skratta till att gråta ohejdat till att önska att man kunde gråta. Sorgen ser annorlunda ut timma för timma. Jag är rädd om mina minnen.

läs här!Underbart!