De senaste veckorna har varit fyllda av eftertankens kranka blekhet. Hur kommer det sig att återigen, trots att jag försökt vara så försiktig, genomlevde slutet av av terminen så stressad? Utan koll på vad jag försummade och med ständigt dåligt samvete för vad jag inte hann med?

Det har hänt mycket rent karriärsmässigt för mig senaste året. Ibland undrar jag vad de ser i mig som jag inte ser i mig själv. Och jag funderar på vad skönt det måste vara för alla med fast anställning som inte börjar om fullt så ofta med nya kompetensområden, nya arbetskamarater, nya uppgifter?

Som ni ser är tänkandet inte glasklart och med jämna mellanrum förfaller jag till att tycka j***ligt synd om mig själv. Varför kan inte livet vara enkelt för mig? Jag försöker tänka efter hur det blev som det blev omväxlat med rent och skärt självförakt för att jag inte lär mig något. För det viktigaste för mig är att hitta ett hållbart sätt att leva! Att hitta balans i tillvaron,a tt njuta av att vara jag. Att vara stolt över att vara jag. Och för tillfället kan jag säga att jag befinner mig gqanska långt från den typen av självkänsla.

Mest av allt gör det ont att inse att det är så svårt att tillämpa den KBT jag lärt mig. Jag har kämpat och det har gjort ont i mig att gå igenom terapin. Men ondast av  allt är insikten att jag måste ständigt kämpa. KBT är som ViktVäktarna. Man lär sig en teknik men framgången är beroende av att man lär sig att ständigt tillämpa dem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

agh!   Är det bara jag som är less på semesterstängda Sverige? Hela Sverige stänger och när man äntligen hinner med händer det ju ingenting. Är hemma med mer tid än uppgifter efter en hel termin med så mycket mer krav än tid.   "the idle mind is the...

jag har svårt att gå ner i varv, svårt att göra så lite, att låta dagarna gå och njuta av mitt liv. Varför är det aldrig någon som skriver om hur det känns efter stressen, när kropp och psyke avgiftas?   jag skäms över att jag drev mig själv så lång...

i gränslandet till semester kan jag börja ta det lungt, börja landa. reda upp alla oredor. men alla dessa lösa papper! Alla dessa lösa åtaganden - alla dessa ordningar som behövs för att utföra mitt arbete! Det stressar mig och jag känner inte att ja...

Tänk att någon läser det jag skriver! Just nu är det 2500 besökare jämt till min sida, bara idag har 21 personer varit inne och läst. Det är ju egentligen hisnande! Fastän jag har haft en social dag på jobbet har jag ännu inte pratat med 21 personer....

Tack för omtanken, Alma!   Ibland tänker jag att varje gång jag kommer på fötter och livet börjar flyta tycker gudarna att jag fått hybris och ser till att något händer som jag inte har kontroll över. Och det är det som hänt, gång på gång, under vår...