jag reser en del i jobbet ohc försöker ofta jobba - in absurdum - även på resorna. Idag gjorde jag tvärtom. Jag höll ögonen på vägen och lyssnade på musiken, tog mig tid att lyssna på mina känslor och bara lät dem finnas där. Det var en fin timme.

Tack för alla upmuntrande kommentarer och en extra-stor kram till Marie! Jag hoppas att jag snart orkar vara mer "social" och läsa och kommentera inne hos er andra igen.

Jag har gjort upp en strategi.

1. Jag hade nästan slutat med medicinen, får avbryta nedtrappningen den här gången, är nog för mycket på gång just nu. Typ.

2. Jag ska se till att röra på mig mer. Se till att gå/cykla minst 20 minuter om dagen. Jag vet ju att jag mår bra av det.

3. Jag ska se till att säga NEJ till saker på jobbet. Jag behöver det, och de måste se att jag inte är en duracell-kanin. Jag vill ha betalt för arbetet jag lägger ner.

4. Jag ska se till att berömma mig mer för det jag hinner med. För jag gör faktiskt supermycket just nu. Och det allra mesta lyckas jag faktiskt bra med.

5. Jag ska identifiera vad det är på jobbet som stressar mig just nu och göra punktinsatser på de fronterna istället för att jobba frenetiskt med allting.

Just nu känner jag mig ganska hoppfull. Jag hatar bara det där ångestmolnet, förlamande, alla metoder och tekniker är som bortblåsta och rädslan, för jag vet hur överdjävligt det kan bli. Nu vet jag också att det faktiskt kan vara dödligt. Det visste jag inte förrut. Så nu är jag faktiskt räddare än någonsin för ångesten. Och det är så svårt att hålla isär rädslan för ångesten från ångesten som sådan.

Vad säger ni om det här? Jag hittade den på Tilde text:As fast as you can, take a garbage bag and walk through your home and throw away 27 items. Do not stop until you have collected all 27 items. Then close the garbage bag and pitch it. DO NOT LOOK IN IT!!! Just do it.Next, take an empty box and go through your home collecting 27 items to give away. This will change the energy in your home and bring about good feelings. Every time I do this I feel better and my home is becoming decluttered in the process. As soon as you finish filling the box, take it to the car. You are less tempted to rescue the items.

sitter här och håller ångesten stången. Ska det aldrig gå över? Jag längtar till att bli helt "bra", hinna det jag vill, hitta energi och glädje.Jag vet att det händer mycket just nu, kanske lite väl mycket (dagens underdrift) Men jag önskar så att jag är starkare än så här. Att jag kan ta livet med en klackspark. Att jag aldrig någonsin ska ha ångest igen. Jag vet att jag har så mycket mer redskap nu, kan vara snällare mot mig själv, men... önskar att jag inte kände så här.

just nu är allt så jobbigt. Vad vill jag egentligen? Vad är jag beredd att acceptera? Är det så djävla mycket jag begär? Behöver en kram!

Jag sov tolv timmar inatt! Jag tror att jag behöver det. Jag vill ha min energi tillbaka, jag saknar den!

Nu börjar jag känna mig urlakad. Det är så mycket som ska göras på så många fronter samtidigt. Jag hinner inte, har inte energi att lägga på allt. Och mitt upp i alltihop märker jag att jag börjar bli... tjock. Kläderna som bara hängde på mig för ett år sedan sitter nu som kasslernät (nej, inte riktit så illa!) och jag skulle så gärna vilja ta itu med det också, äta bättre, träna nån gång ibland. Och jag vet inte var jag ska finna vila, finna plusenergi. Får se till att tänka på det, tänka på mig.

Som med all humor - man behöver inte ta det på blodigt allvar! (men man kan väl få skratta lite lagom i alla fall)Jag var ute och gick med min 4 åriga son. Han plockade upp något från marken och stoppade det i munnen. Jag tog saken ifrån honom och sa till honom att inte göra så. -Varför då? frågade sonen.- För att den varit på marken och den är smutsig och kan vara full av bakterier.Då tittade min son på mig full av beundran och frågade;- Mamma, hur vet du allt sånt där? Uh.. Jag var tvungen att tänka snabbt...- Alla mammor vet sånt här. Det är en del av mammaprovet. Vi måste veta sådant annars får vi inte bli mammor.Vi gick vidare en stund och min son var tyst i 2- 3 minuter, men han tänkte mycket på mitt svar, så plötsligt sa han:- Nu förstår jag!! ....Om man inte klarar provet, då blir man pappa va?