jag har svårt att gå ner i varv, svårt att göra så lite, att låta dagarna gå och njuta av mitt liv. Varför är det aldrig någon som skriver om hur det känns efter stressen, när kropp och psyke avgiftas?

jag skäms över att jag drev mig själv så långt,skäms över att jag har så svårt att ta det lungt. vilket är det som är mitt liv, var är det jag trivs? frågorna hopar sig och jag funderar över framtiden. Den inre mobbaren jobbar övertid.