jag som varit så rädd för sorgens tsunami! Nu vet jag att jag är mitt uppe i den.Den ser bara inte ut som jag tänkt mig.

Jag har vikt dagen till att försöka ordna tankarna, känna känslorna, förstå vad som hänt. Det är jobbigt, ibland backar jag, börjar vattna blommor, sätter på en tvättmaskin, går runt runt innan jag sätter mig ner en gång till och försöker komma igenom det. Få ned det på papper.

Sitter och lyssnar på P1 och blir ilsk. Annika Dahlström sitter och argumenterar för att mammor är bättre föräldrar än mån, till och med att pappor skulle vara skadliga för små barn, inte kunna hålla i dem tillräckligt varsamt etc. Det är otäckt att en forskare går ut med ett sådant budskap. Man frågar sig också varför?