Snubblade över Mark Levengoods kåseri om idioter. Om hur när vi är alltför stressade bara ser idioter och inte människor omkring oss. Det försöker jag tänka på och jag har texten liggande i bilen. Texten slutar så här:Tar jag mig tid att möta några på min väg så kommer antalet idioter att minska radikalt.Och framför allt kommer världen omkring mig att få möta en idiot mindre.Det försöker jag tänka på.

 

Fru Fundersam

18 januari 2007 09:57

Tack för den länken!:-D
Humor & slagfärdighet. Han är bra ju!!!!

http://frufundersam.bloggagratis.se

 

marie

18 januari 2007 19:28

Tack för tipset. Det var exakt vad jag behövde läsa för att få skratta idag.

http://carpediem.bloggagratis.se

 

marie

18 januari 2007 19:41

Måste få skratta känner jag så jag tog tag i saken och beställde boken. Tac igen!

 

egoista

19 januari 2007 08:46

Vad roligt att jag kunde bidra till en bättre dag! Säger Egoista som tänker hårt på att inte vara en idiot just nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

agh!   Är det bara jag som är less på semesterstängda Sverige? Hela Sverige stänger och när man äntligen hinner med händer det ju ingenting. Är hemma med mer tid än uppgifter efter en hel termin med så mycket mer krav än tid.   "the idle mind is the...

jag har svårt att gå ner i varv, svårt att göra så lite, att låta dagarna gå och njuta av mitt liv. Varför är det aldrig någon som skriver om hur det känns efter stressen, när kropp och psyke avgiftas?   jag skäms över att jag drev mig själv så lång...

i gränslandet till semester kan jag börja ta det lungt, börja landa. reda upp alla oredor. men alla dessa lösa papper! Alla dessa lösa åtaganden - alla dessa ordningar som behövs för att utföra mitt arbete! Det stressar mig och jag känner inte att ja...

Tänk att någon läser det jag skriver! Just nu är det 2500 besökare jämt till min sida, bara idag har 21 personer varit inne och läst. Det är ju egentligen hisnande! Fastän jag har haft en social dag på jobbet har jag ännu inte pratat med 21 personer....

De senaste veckorna har varit fyllda av eftertankens kranka blekhet. Hur kommer det sig att återigen, trots att jag försökt vara så försiktig, genomlevde slutet av av terminen så stressad? Utan koll på vad jag försummade och med ständigt dåligt samve...