Jag kämpar ofta mot min prestationsångest. Att VARA inte GÖRA. Att våga lite på sig själv. Att våga säga nej. Att stå ut med att andra människor inte är nöjda med mig, men ändå vara nöjd med mig.Jag fick otrolig prestationsångest nyss. Jag lunchade med en ambitiös kollega och efter ett tag kändes det i magen att det här är inte kul. Vad mycket hon bör som jag inte gör. Vad mycket säkrare hon sitter på sin post. Analogt: jag gör inte tillräckligt. Jag sitter osäkert.Jag försöker bemöta mina tankar. Tänka att som liljorna på marken... Tänka att i år när jag började igen kunde jag konstatera att jag inte fått så många prestationer under hösten men att jag är nöjd med mig själv. Jag önskar att jag inte behövde tvivla på mig, på min målsättning, utan istället se allt jag klarar. Jag har kommit dj**ligt långt på ett år. Inte tillbaka men framåt. Det ska jag vara stolt över.