De senaste veckorna har jag läst mycket om självmord försökt förstå - och hålla det ifrån mig. För vad är det som gör att jag lever att jag klarade av min kris utan att gå under men inte min vän? Tankarna gör ont, river, tvingar mig att ifrågasätta, hitta mina gränser.

En sak som jag tror mig förstå är att de som verkligen tar sitt liv är de handlingskraftiga, de pigga, de glada. De skrämmer mig enormt. För om det är så, vad ska man då sträva mot? Om inte ens de människor jag försöker efterlikna alltid är livskraftiga...?

Jag har börjat titta på människor omkring mig med andra ögon: när ska man vara rädd att människor inte orkar leva längre?

Jag måste inse min egen litenhet, och det är så svårt.

 

Jossan

6 mars 2007 11:46

Jag måste tyvärr säga att jag inte håller med dig. Jag tror inte alls att de som tar sina liv är pigga, handlingskraftiga eller glada. Jag tror dock att dessa människor håller upp en fasad för att få folk att tro just det. Tro att allt är bra.
Jag har mött många människor som försökt ta livet av sig och de har alla varit deprimerade och förtvivlade människor som inte förmår sig att se någon annan lösning på deras "problem". Hade de varit handlingskraftiga, hade de hitta en annan väg än självmord.

http://jossans.bloggagratis.se

 

Egoista

7 mars 2007 08:13

Jag är bara glad om du inte håller med mig på den här punkten! För jag vill inte att det ska vara så. Och framförallt vill jag inte att jag (som ser mig själv, och som ses av andra som stark och glad) ska vara i "farozonen". Tack för en tänkvärd kommentar!

http://www.egoist.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

agh!   Är det bara jag som är less på semesterstängda Sverige? Hela Sverige stänger och när man äntligen hinner med händer det ju ingenting. Är hemma med mer tid än uppgifter efter en hel termin med så mycket mer krav än tid.   "the idle mind is the...

jag har svårt att gå ner i varv, svårt att göra så lite, att låta dagarna gå och njuta av mitt liv. Varför är det aldrig någon som skriver om hur det känns efter stressen, när kropp och psyke avgiftas?   jag skäms över att jag drev mig själv så lång...

i gränslandet till semester kan jag börja ta det lungt, börja landa. reda upp alla oredor. men alla dessa lösa papper! Alla dessa lösa åtaganden - alla dessa ordningar som behövs för att utföra mitt arbete! Det stressar mig och jag känner inte att ja...

Tänk att någon läser det jag skriver! Just nu är det 2500 besökare jämt till min sida, bara idag har 21 personer varit inne och läst. Det är ju egentligen hisnande! Fastän jag har haft en social dag på jobbet har jag ännu inte pratat med 21 personer....

De senaste veckorna har varit fyllda av eftertankens kranka blekhet. Hur kommer det sig att återigen, trots att jag försökt vara så försiktig, genomlevde slutet av av terminen så stressad? Utan koll på vad jag försummade och med ständigt dåligt samve...