Jag kan fantisera ibland om att vara hjälplös. Att slippa ta ansvar. Att bara få ta emot. Det här pratade jag om i ett tidigare inlägg. I natt, i morse, hade jag en återkommande mardröm. Jag samtalar med min mor och försöker få henne att förstå och visa respekt för mig och mitt liv. Och hon är avvisande och det slutar alltid med att hon talar om för mig att jag är knäpp. Och då försvinner resten av världen, alla sunda människor och tankar, för detta enda: min mor tycker jag är knäpp. Ergo duger jag inte. Jag är fel. Jag är alltid mycket upprörd och arg när jag vaknar efter de här drömmarna. I morse försökte jag tänka lite kring drömmen. Och då slogs jag av kontrasten (och framförallt likheten) till det behov jag beskrev i inlägget. Hur kan jag fantisera om hjälplöshet och bli så arg, så frustrerad, av maktlöshet?

 

Fru Fundersam

2 januari 2007 23:26

Det finns ju en skillnad i att vara hjälplös men bekräftad och maktlös och obekräftad. Om jag är hjälplös men vet att jag har andra med mig som tar hand om mig, ser mig och tycker om mig, kan jag slappna av. Då kan jag tillåta mig att VARA.
Men är jag maktlös och inte har någon som ser till mina intressen, är jag i totalt underläge. Då KÄMPAR jag men får ingenting ut av kampen. Då träder den förfärliga STRESSEN och ÅNGESTEN in.
Tror jag.

http://frufundersam.bloggagratis.se

 

Egoista

3 januari 2007 10:19

En mycket tänkvärd reflektion, Fru Fundersam! Jag tror att du har rätt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

agh!   Är det bara jag som är less på semesterstängda Sverige? Hela Sverige stänger och när man äntligen hinner med händer det ju ingenting. Är hemma med mer tid än uppgifter efter en hel termin med så mycket mer krav än tid.   "the idle mind is the...

jag har svårt att gå ner i varv, svårt att göra så lite, att låta dagarna gå och njuta av mitt liv. Varför är det aldrig någon som skriver om hur det känns efter stressen, när kropp och psyke avgiftas?   jag skäms över att jag drev mig själv så lång...

i gränslandet till semester kan jag börja ta det lungt, börja landa. reda upp alla oredor. men alla dessa lösa papper! Alla dessa lösa åtaganden - alla dessa ordningar som behövs för att utföra mitt arbete! Det stressar mig och jag känner inte att ja...

Tänk att någon läser det jag skriver! Just nu är det 2500 besökare jämt till min sida, bara idag har 21 personer varit inne och läst. Det är ju egentligen hisnande! Fastän jag har haft en social dag på jobbet har jag ännu inte pratat med 21 personer....

De senaste veckorna har varit fyllda av eftertankens kranka blekhet. Hur kommer det sig att återigen, trots att jag försökt vara så försiktig, genomlevde slutet av av terminen så stressad? Utan koll på vad jag försummade och med ständigt dåligt samve...