Jag läste inne hos Frun och Helga om åldersdiskriminering. Jag tror att jag med mina trettio-någonting tillhör en annan generation än Frun och Helga, men jag slås av likheterna i hur vi tänker. Men också av skillnaderna.

Jag tror inte att jag har fördelar av att vara "ung" och vara tjej, hur många som än säger det. Jag ser istället nackdelarna. Jag kan känna avundsjuka för de som är äldre och har fasta anställningar. Jag kan bli förbannad när äldre män behandlar mig som lilla flickan och väljer att reducera mig till något jag inte är. Men det som främst irriterar mig, och där jag stöter på vad man med ett starkt ord kan kalla för åldersdiskriminering, är hos äldre kvinnliga medarbetare.

Tro inte nu att jag är stentuff, vandrar över lik eller osocial. Inget av dessa begrepp passar egentligen in på mig. Jag vill bli accepterad för den jag är och jag är inte heller extremt karriärsinriktad. Jag vill ha beröm när jag gör något bra och hjälp att bli bättre när jag gör något dåligt. Men jag har lärt mig att se upp för äldre kvinnor. Jag får lov att vara ung, men då får jag inte lov att vara duktig. Inte duktigare än dem i alla fall. Då blir jag ett hot. Detta gäller på många plan. Det handlar om jobbet, det handlar om barnuppfostran.

I en kommentar till ett av Fruns inlägg sa jag att jag tror att idag blir man inte vuxen. Man samlar vuxenpoäng. Men på jobbet, när jag hämtar på dagis, så vill jag bli behandlad som en medvuxen: jag kan inte riktigt se poängen med att tävla inbördes. 

Det finns problem med åldersdiskriminering på arebtsmarkanden. I min bransch kan jag fortfarande vara ung och lovande. Jag tror inte heller att alla äldre kvinnor upplever mig som ett hot och jag försöker verkligen inte agera så att det blir så.

Ett par bra böcker:

•  min mosters migrän
•  bitterfittan
•  Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra