Jag minns en tid när jag faktiskt kunde jobba mot deadline. Jag kunde köra stenhårt länge. Inte för att jag någonsin var nöjd med min prestation. Just nu MÅSTE jag jobba hårt. (ja, jag vet att måste alltid är ett relativt begrepp. Men om man säger som så: jobbar jag stenhårt just nu kommer jobbsituationen att lösa sig för alltid. Typ. Det finns en jäkligt bra anledning att anstränga sig.) Och märker att jag inte riktigt orkar. Humöret vobbligt, självförtroendet som oknutna skosnören (dvs på markhöjd), jag tappar namn på i princip alla. Kommer aldrig detta - som andra tar för givet - att funkar för mig? Märker att jag faller tillbaka i gammalt tänk. Jag vill få en chans att ta det LUNGT!

*klagar*