Det bådar sällan gott när man vaknar sådär mitt i natten och inte kan somna om. Men i natt blev det faktiskt bra! Det här skrev jag i natt, bär med mig det i fickan: så här kan jag också tänka. Jag behöver inte tänka att livet är slut. Jag kan sluta bry mig så mycket...Jag har kommit fram till att:I. jag inte på kort sikt är beroende av jobbet rent ekonomisktII. jag är mycket bekymrad över vad chefen tycker om migLogiskt har jag alltså vapen mot min egen ångest. Rent rationellt kan jag se att det är ett gammalt mönster, att jag lever i ett eko. Rationellt kan jag se att det är min självkänsla jag har ont i.Den gnagande känslan är (ingen tycker om mig) att jag kommer att klara balansgången om jag gör helt rätt, inte sätter en fot fel. Detta är ju ett eko, och alldeles hopplöst att leva efter. Det förutsätter:a. att jag är helt felfri och att chefen kan kräva av mig att jag är helt felfrib. jag kan veta vad ”fel” innebärc. att jag faktiskt med mitt agerande kan påverka chefens beteende.Jag kan se att jag (jfr magiskt tänkande) ställer orimliga krav på mig själv. Jag kompromissar med min integritets gränser för att uppnå II. Det smärtar.Jag ställer orimliga krav på mig själv för att uppnå ett mål som inte borde vara livsviktigt för mig. Sen mobbar jag mig själv för att mina känslor går ut över min omgivning. Jag måste fortsätta slåss med mina vapen för varje gång jag tar ett steg framåt blir jag starkare. Jag känner stolthet över mig själv att jag kan börja bemöta min egen ångest. Jag övar. Rom byggdes inte på en natt. Jag lär mig av att ta striden med mig själv, med den inre mobbaren. Jag kan få viktig information om vad jag tycker är viktigt i mitt liv. Jag behöver inte NU ta i de stora frågorna (vill jag öht jobba under de här förutsättningarna? Vad är det hos mig som gör att jag trampas på och accepterar det?) utan koncentrera mig på att se att…• det här handlar om att jag är rädd för att inte vara älskad (är det rimligt att alla måste älska mig? Vad leder det till?) • mitt negativa beteende riskerar att förstärka negativa skeenden och göra att jag uplever det onödigt jobbigt. Ingen kan göra mig så illa som mig själv)• jag kan använda det här tillfället till att möta min egen ångest med logiska vapen. • Jag får hjälp av krisen att sätta mina prioriteringar!• Jag ar insett att de jag älskar mår dåligt av det här och det är ett pris som jag inte är villig att låta dem betala. Så viktig är inte min karriär.• Jag kan använda det här tillfället till att förstå och inse att andras attityd mot mig inte är så himla vikigt. Jag har rätt att älska mig själv och vara stolt över min egen prestation i alla fall.Jag fortsätter att tänka så här och... idag är jag alldeles uppfylld av detta. Tänk att man inte måste bry sig! Tänk att man kan stänga av! Tänk att jag har ett val!